LINNÉSTIGARNA I UPPSALA

English

1. Fjärdingstullen

År 1622 bestämdes att för alla handelsvaror som infördes till rikets städer skulle en viss tull eller så kallad accis betalas till staten. Det kunde gälla livsförnödenheter, köpmannavaror och hantverksalster. För att genomföra detta bestämdes att städerna skulle omgärdas med staket, dike eller, som i Uppsala, tätt ställda lador med särskilda s k tullportar. Vid varje tull byggdes dessutom en tullstuga för en vaktmästare och en skrivare. Dessa skulle undersöka de inkommande vagnslassen med varor och efter fastställd taxa uppbära tullen, vanligen utgörande 3 % av varornas värde.

I Uppsala tillkom under 1600-talets första hälft flera tullportar, förlagda till stadens gamla in- och utfartsvägar. På 1640-talet påbörjades arbetet med att genomföra en ny stadsplan i form av ett rutnätsmönster. Två huvudgator korsade varandra i stadens mitt där ett torg, Stora torget, placerades. Vid slutet av dessa gator tillkom under 1600-talets senare hälft Svartbäckstullen, Kungsängstullen, Vaksalatullen och Fjärdingstullen. Dessutom tillkom den s k Slottstullen nedanför slottet, och vid hamnen låg sedan tidigare Sjötullen.

Tullporten utgjordes av en hög träkonstruktion med dubbeldörrar krönt av ett tresidigt överstycke med kungligt namnchiffer. Tullporten skulle hållas stängd nattetid och öppnas tidigt på morgonen. I dess närhet låg tullhuset, en enklare, torvtäckt byggnad av timmer där tulltjänstemannen hade sin tjänstelokal och bostad. Sedan verksamheten upphört 1811 revs tullporten och tullhuset fick sedermera ge plats för Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.

Carl von Linné utgick med sina studenter från denna stadstull då de skulle ut på exkursion mot Håga och vidare till Kung Björns hög, Herbatio Hogensis.