LINNÉSTIGARNA I UPPSALA

Murkla
Murkla   Foto: Sofia Bryntse

På Linnés tid

Carl von Linné förlade den sista herbationen för året till Jumkil för att visa de stora skogarna, myrslåttern och rikkärren med Kung Karls Spira. För att komma till Jumkil lejde Linné hästar och kärror från Jumkils socken. Det stora följet med studenter for iväg på fredagen till Jumkils kyrka, och de övernattade i byarna kring kyrkan.

I Jumkilsbygden lever minnet av Linné kvar och stigen följer den sträckning som bevarats i den muntliga traditionen. Troligen var de säregna besöken av universitetsföljet något man talade om länge efteråt, och det bevarade namnet Studentvilan mitt i skogen vittnar om detta. Ett av husen vid Altuna hembygdsgård är förflyttat från Örnsätra och bär ryktet att Linné ska ha övernattat i det. På Vallhov har man funnit gamla gråpapper med pressade växter på väggen till en kallvind. I Örnsätrabäckens ravin finns på ett större stenblock en "falsk" runristning, som kan vara ett akademiskt skämt från 1700-talet. Här finns fortfarande spår av Linné och hans studenter att utforska.

Tidigt på morgonen samlades man för en lång vandring genom vida skogsmarker, över slåtterängar och sankmarker. I Jumkil föreläste Linné bl.a. om följande arter:

Han berättade om vådan av att använda rölleka Achillea millefolium i öl:
"I Dalarna bruka de at lägga denna på dricka i stället för humla och lägga då hela fånget i brygden; men då bönderna dricka av denna bli de så galne at de flyga hwar an i luwen."

Studenterna fick också lära sig om de arter som Linné hade upptäckt själv, bl.a. förordade han odling av fårsvingel Festuca ovina till fåren:
"Linnai fårgräs, wäxer helt allena på Gotland och må fåren däraw ganska wäl och bliwa fete".

Mitt i Jumkilsskogen kunde han också förflytta studenterna till det exotiska Egypten, när han berättade om den vita näckrosen Nymphaea alba och sina egna observationer: "Theophrastus som lewde wid Alexandri Magni tid wid Nilströmen säger redan at Nymphaea kryper ned om nätterna. Fast det ej är wår Nyphaea där wäxer utan Nymphaea Lotus så har likwäl Archiatern funnit det wår gjör det samma, hwilket ingen på 2000 år obserwerat. Hon drar sig hela quarteret ned under watnet hwilket den gula ej gjör".

Studenterna fick sig också till livs en lång utläggning om hassel Corylus avellana:
"Corylus awellana är tjenligast bland alla träd at hawa i ängar. Då hon skal awhuggas bör det ske en aln öwer jorden ty hugges hon nära jorden skjuter hon up igen, brukas aw tunbindare til korgar metspön etc. Roten är som masur och brukas til byreauer. Mössen äta gjerna nötterna, och är märckeligit at de nötter man finner uti mus och Ikornebon äro aldrig maskstungne. Om man om wåhren ser små hasseltelningar på något ställe skjuta fram utur mossan kan man gräwa där och vara helt viss på at finna en hel hoper nötter som ännu äro helt sköna, fastän de börjat litet gro äro dock störste delen friske och smakelige".

Vandringen sträckte sig en mil, och troligen gick man tillbaka samma väg efter en rejäl rast vid Studentvilan. Men man kan också ha vandrat vidare till Lingonbacka eller Granslätt för transport tillbaka till staden.

Typiskt för Linné var att när de kommit tillbaka till staden fortsatte Linné att visa växter: "Stadsgatorna i Upsala erbjuda de trötta, från utfärden återkommande Floradyrkarne sådana växter som äro utmärkande för skräpiga och obebodda platser". Och därmed var föreläsningsserien Herbationes Upsalienses slut och vårterminen över.