| Den store skaparen har så beprydt werldenes theater, uti
hwilken meniskian spelar, att ingen ting kan desidereras, men meniskian
är där med eijd nögd, hon har lust att skapa sielf,
wistas i städer, där alt med händers wärk är
giort, och likwähl är sant att all Salomons härlige
apparatus war ej att likna mot den minsta lilia.
I städerna är stank aff cloacer och annor orenlighet,
wädret af det många andas i samma är ej så
gott.
Ut på landsbygden, hwar man ser, syns grönt som wederqwicker
ögonen, hwarföre och Skaparen giort hela jorden grön;
här på spela blomor af allahanda och hwariehanda coleurer,
som excitera och giöra meniskian nöje. Träden swinga
sina löf och giöra ett angenämnt sus, foglarna instäma
med allahanda härliga sånger, hela regnum vegetabile
gifwer en liuflig lucht från sig. Insecterna swänga omkring
i luften, och sätta sig här och där som puchader,
ja hwart man wänder sig är rudera af den obeskrifweliga
Skaparen. Han motte wara en sten som af alt sådant eij skulle
wederqwickas.
Ur: Diæta naturalis 1733, Caroli Linnæi.
|